Jo då, nu är framtiden räddad. Mette har hittat sin favvo. Ingen mindre än flickan hon är döpt efter.
Linnea lovade att ridning stod på schemat idag och näe inte för mamman utan för lilltösa.
Att hon sken som en sol när jag berätta att vi skulle åka till Linnea och hästarna.
Mette kan till och med säga hennes namn.
När vi kom fram till stallet och polletten trilla ner strålade hon ännu mer. Hennes blyghet var som bortblåst.
De personer som finns nära djur kan uppenbarligen inte vara farliga i hennes ögon.
Hon hängde kavat på Linnea i allt vad hon gjorde. Staplade ifrån mig utan att tveka.
Så kul att se.
Tror ni lyckan var fullständig när hon både fick skritta fram och av den fina fina hästen, sittandes i tryggt förvar framför Linnea?
Stora tårar rullade dock när ridturen tog slut, men hon torkade dem när hon fick mata och borsta pållen.
En underbar dag har det verkligen varit.
Vi är oändligt tacksamma!
Vad skulle livet vara utan Mettes älskade Linnea. Skit trist på ren svenska.
