Det lackar mot Jul!

Dan före dan före dopparedan. Ja då stökar vi liteinför den kommande julen. Lunkan kokar skinka för andra gången och gravar en fin Gevsjööring medans jag kokat en sats fudge och fixat lite mintkyssar som min far har beställt. Åså har jag förberett för en god rödbetssallad, som ska röras ihop imon.
Igår när vi skulle äta en lättare lunch betående av sill, julskinka och leverpastejmacka som Lunkan råddat iordning blev jag högst förvånad. Han hade nämnligen ätit upp den första skinkan redan. Som en liten pojke som gjort hyss kikade han under lugg å sa
- Det var ju så gott! Jag måste nog göra en till.
Sötis. Det är tur att han gillar att stå i köket.
Idag har jag varit på Hållidig å simmat. Har haft så ont i ryggen ett par dagar så det gjorde riktigt gott. Grymt skönt att få känna sig viktlös för en gångs skull...
Så nu hoppas jag på en god natts sömn.
Det börjar minst sagt att bli lite kompliserat att sova. Bara att vända sig från ena sidan till den andra är ett stort projekt. Jag känner mig som en strandad valross.
Osmidig med andra ord!

Fjärde advent.

Det närmar sig!

Med stormsteg. I morgon är det är det bara tio dagar kvar till beräknat nedsläpp. Jag känner mig så förberedd jag kan i detta läge. Väskan är packad, det nödvändigaste är införskaffat så nu är Kotten välkommen. fast det gör inget om den lille busen håller sig ett tag till där inne i det trygga.
Idag har jag fixat så att bilen är bebisanpassad, kopplat ur airbagen. Så förmiddagen spenderade jag och lilla Ginie i Järspen. vi tog en skön promenad och kikade om det fanns några pjäxor och skidor till min lilla guddotter.
Så klart tjejen ska ha egna skidor!
Någon som har ett par urvuxna i stolek 19,5 och 1m långa lagg så är jag intresserad. Var på kupan å kikade men där fanns inget av värde.
Igår fick jag äntligen prata avmig med min stora stödperson, hon och familjen hade mage att bege sig till det underbara thailand i två veckor! ;-)

Eftermiddagen har jag spenderat i viloläge, hade lite molande värk i ryggslutet. troligen är det livmodern som tränar för det som komma skall.
Rätt farsinerande hur kroppen är konstruerad igentligen. så mycket den klarar av helt på egen hand. Det är ju bara se till åhänga med.
I och för sig är det nog det svåraste för min del. Jag har till vardags ett stort behov av att känna att jag har kontroll och i det här läget kan jag inte styra alls. Så det har varit en prövning för mitt förvirrade psyke...
Mest har nog mitt hjärtats kära fått sig ett par törnar. Inte så lätt att förstå mig när jag inte förstår mig på mig själv!
Men han är en Klippa, min Klippa! Jag är så otroligt glad att jag har haft turen att finna Honom. Tack Torestad! ;-)

Mission accomplished!

Nästan i alla fall. Jag har börjat grotta i försäkringsfrågan för den ofödda. Konsumentverkets hemsida är riktigt bra, där står vad man ska tänka på vid tecknande av barnförsäkring. Det lutar åt Folksam eller Trygg-Hansa.
Vi har ju än lite tid å fundera på.
Några köttebullar blev det inte, men jag gjorde hemgjord lasagne på älgkött och dinkelmjöl. Spännande. De var första gången jag gjorde egen pasta. Inte alls svårt faktiskt. Bara blanda, vila å kavla. Riktigt gott blev resultatet om jag får säga det själv.
Köttbullarna får vänta tills imon.
Å bilder har jag precis redigerat, printat å ramat in till mina fina farföräldrar.
Så nu tänker jag åka å lämna dem till faster å kusin, de ska nämligen åka till sollefteå i dagarna för att hälsa på dem.

Till min stora lättnad gick det bra att göra fudge idag. Sisst gick det inte alls som jag ville. Jag lyckades bränna en gjutjärnskastrull och en vanlig å så blev det segt med en smak av bränt socker :-(
Inte alls bra. Så nu känner jag mig nöjd och glad!

Mission

Idag har jag en rad uppdrag jag ska fixa med. Jämföra försäkringar för lilla kotten, koka farmors fudge, ordna med bilder till Farmor och Farfar på den tjocka magen :-) å så tänkte jag rulla älgköttbullar så vi ahr till jul.
Allra helst skulle jag vilja ge mig ut i längdspåren, men jag får så ont i min framfog när jag åkt så jag får nog inse att det inte är att rekomendera. Jag ska ta en lugn och stilla promenad med Lunkans lilla Yrväder.

Igår var vi på studiebesök på förlossningen i Östersund. Vi slog följe med ett annat par som väntar nedsläpp strax efter oss. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket som igår. Pappan till deras bebis höll låda i väntrummet. Till hans stora förtjusning fans där en tågbana i trä, tänk va kul man kan ha med en sådan!
Själva rundvandringen kändes inte som det var något nytt under solen, vi har ju redan varit inne en gång på kontroll när jag fick så tokigt ont i magen.
Men det kändes ändå bra att ha varit där och träffat personalen, fått ställa dumma frågor å så.

Nu ska jag nog ta och sätta fart med mina uppdrag så att jag hinner klart, det är stressigt att gå hemma å vänta ;-)
Å tusen tack för de fina kommentarerna, det värmer!

Fotosession!

En trivsam helg.

I fredags kom min kära sambos föräldrar upp på besök, de skulle stanna över helgen. De blev en riktigt trivsam helg. Lugn och skön med lite adventspyssel, julbord och ett par turer i längdspåren. Svärfar har gjort ett ryck i vårat badrum, stökat upp hyllor och byggt ett superfint skötbord. Å så hade de med sig en jättefin vagga som är i från 1800-talet. Den finns det själ i må jag säga!
Den äldre generationen far och son (den yngre har tagit klivet in i tonårens värld med sena kvällar och segstartade mornar) passade på att njuta av lite isfiske tillsammans. Andra dagen blev en riktigt god tur, de fick med sig många fina rödingar hem och en bjässe till öring. De var så stolta när de kom hem att de nästan sprack.
I lördagsmorse var jag i Björnen och åkte lite längd med yrvädret. Måste säga att jag gillar Duvedsspåren mycke bättre. Heja Duved!
Men eftersom det var 16 grader kallt här och bara 7 i Björnen så fick det bli Björnen i alla fall.
Men igår lockade jag med mig min mor på en tur här i Duved. Otroligt vad mycket snö det har fallit de närmsta dagarna. Kan tänka mig att för de som inte åker klassiskt var det nog tungrott igår:-)
I skrivande stund sitter vi och väntar på att våran vän fotografen ska komma, dags att ta lite familjebilder innan magen försvinner.