Ja för de e så galet med hallon, vi hinner inte med. Nu för tiden så sover ju inte det lillagrynet sig igenom dagarna.
Nä nu e hon vaken och busig mestadels av dagaens timmar. Hon har lärt sig massor a nya saker.
hon krälar på golvet, kämpar vilt för att lära sig att krypa. Står nu massor på händer å tår å balanserar. Allt som oftast går det bra men ibland gör det ont att va liten, så då stuper hon i backen.
Vi kämpar på med materiet. Går bättre och bättre. Tack vare E och E så har vi hittat en gröt som hon ÄLSKAR. Äpple och päron gröt med aktiv bakteriekultur is the shit!!!
Hon pillar i sig en hel del olika pasta rätter. De är inte så klibbiga som all nypotatis blir. Det bästa hon vet är frukt i alla dess former. Sååååå gott helt enkelt.
Ja å så har den lilla ängelen fått sina första tandisbissingar. Oj som det kliar i den stackarns mun. Nu verkar det onda ha gått över i alla fall. Sprickningen är gjord för denna gång. Det är två små risgryn i underkäken. Galet så vassa de är!!!
Jag tror att våran första knepiga period har passerat, Mettte har haft det lite tufft ett tag. Dels med tandsprickning men mestadels har hon insett att hon är en egen person och inte sitter ihop med sin mamma. Det resulterade i att hon verkade vilja hänga sig fast vid bröstet. Speciellt nattetid.
jag tyckte att det var så skönt i sommras när det började bli lite avstånd mellan matstunderna, men vipps så var vi tillbaks till ruta ett. Med matning varannan timme, men bar om natten. På dagen höll hon sig i minst det dubbla.
Jag vill inte ropa hej än men i två nätter har hon sovit som en stock till klockan fem på morgonen och så är det jag som inte står ut längre. Det är så att min kropp verkar vara inställd på att det ska vaknas klockan tvåoch är hon inte vaken då så slummrar jag en halvtimme för att sedan vakna igen. Ja så håller jag på...
Så när klockan slår fem har jag gett upp och tagit upp henne för att mata och sedan somna om till i alla fall åtta.
Jag gissr att det är grötaen som gör att fröken sover gott om natten. Men jag ropar som sagt inte hej än!
Vi har gjort en innvestering i en vad jag anser grym bärstol. Det blev en Deuter kid comfort 3. Den är den säkraste som finns på marknaden idag. Det som fattas på alla andra bärstolar utom denne är en ram som går över barnets huvudhöjd. Så skulle olyckan vara framme, att jag trillar så är hon så bra skyddad som det går.
Jag fick hör aav en handlare på byn att han ansåg den vara överarbetad. Vilket jag inte håller med om eftersom jag inte vill prioritera bort säkerhetsaspekter.
Den är inte heller tyngre än motsvarnde stolar.
Ja som sagt så är vi supernöjda. Jag och Mette är ute med den nästan varje dag. Det ger en sådan frihet. Å som hon gillar att sitta å guppa på mammas rygg. där har hon liksom koll på läget. Hon hittade direkt ron, så hon har inga problem med attt knoppa in heller. Vilket är skönt.
Vi har varit ute på fjället å plockat mylta i vad jag anser masso, gått i skogen för att rafsa blåbär, letat svampmed mindre lycka samt plockat hallon.
Och ja Farmor det är en god idé att komma på fredag för att inte säga ett måste!!!
Ingen slår dig på fingrarna när det gäller att plocka dom små röda å söta bären.
Kram på er.
När vi va i Sundsvall hos farmor och farfar var detta en en självklar syn. mette gräver sig in i sin mammas axel. Vill inte prata med någon annan än just sin mamma. Möjligtvis sin pappa om jag inte var i hennes närhet.
Mette spanar för fullt från sin nya position i livet.
Premiärtur med icke insvettad bärstol.
Mette gillar att pussas. Hon våldför sig mer än gärna på sin kompis som ofta får stå ut med att va blöt på huvudknoppen.
Minen som vi allt som oftast möts av numera. Hon ser ju inte smart ut, men så charmig man kan vara. Ni förstår det kliar så förbenat i min underkäke.
På alla fyra tränandes för fullt.
Mettes favvo leksak för tillfället. De kan hon kravla ganska långt för att få fatt i.
