Ett varv till.

Idag lockade jag ut min bättre hälft i spåren. Det blev ett varv på femman. Även hans lilla yrväder till hund var med på turen. Det är med en skräck blandad förtjusning som hon röjer på. Hon är nämligen skraj för allt som är stort rör sig och låter. Å längdskider och stavar hör inte till hennes topp tio... Men att springa gillar hon ju så det blir lite konflikt för lilla tjejen ;-)
Det gick dessvärre ont för Lunkan, han hade taskigt fäste å en gnutta rostig i taktiken. Han svor ont att han blitt gammal! Bli ifrånkörd av en höggravid strandad valross! Stackars vännen. Till saken hör att jag hade ett fantastiskt fäste och lite draghjälp. Heja fiskfjäll.
Jag hoppas att detta inte avskräckte honom, jag vill gärna ha sällskap av honom flera gånger i spåren.
Delad glädje är ju dubbel glädje!

På eftermiddagen efter en tidig middag var vi ner till glasblåseriet. Tjejerna hade ut försäljning å bjöd på glögg å pepparkaka. Så ett par julklappar fick vi inköpta. Känns bra att ha sånt stök avklarat i tid i år i och med att vi har svårt att planera för kommande månad.

Nähä nu jär timman slagen så kryper jag till kojs.

Kotten!

Idag har vi varit på rutin besök hos våran barnmorska. Allt såg ut att var bra med bebisen och mig. Kotten har vänt sig neråt och verkar ha fixerat sig. Så nu är det bara vänta å se när den lilla gynnaren bestämmer sig för att titta ut.
Vi blir glada om den kan låta vänta på sig ett tag till...

Förra gången vi träffade barnmorskan påstod hon att jag var höggravid, men som en god vän en gång lär ha sagt. "Jag är inte där än!" Precis så kände jag i den stunden. ;-)
Det börjar bli skrämmande nära nu.
Jag är glad att jag har en gudagåva till sambo som tar allt med ett stort lugn.

Hans bästa vän påstod härom dan att jag har drabbats av vad han kallar graviditets affasi. Ett förstadium till amningsaffsi. Han påstår att stora delar av den kvinliga hjärnan stängs ner och försätts i viloläge fram tills att amningen är avslutad.
Va ska man säga. Jag tycker inte det är mer än rättvist att våra hjärnor får försättas i viloläge ett tag, deras kan ju tyckas vara i ständigt viloläge. Nämn en enda manlig homosapiens sapiens som har förmågan att göra två saker samtidigt (förutom att stå och kissa) eller som letar efter en förlagd ägodel med öppna ögon. Jag känner då rakt inga :-)

Tjohoooo! Jag höll mig på benen.

Då var den första vingliga turen gjord i spåren. Helt underbart, magiskt och så otroligt skönt att det äntligen var dags. Som jag har längtat. Det är inte hälften så kul att traska runt med ett par gåstavar som att glida fram över den knastrande, vita snön.
Föret var toppen. Lagom fäste å lagom glid. Perfekt för första turen helt enkelt.
Det gick förvånansvärt enkelt, även fast min tyngdpunkt troligvis har ändrat sig avsevärt från i fjol. Bara en gnutta tyngre framtill. ;-)

Jag upptäckte dock att dubbelstakning inte var så lätt med en fotboll i magen.
Nu ska här skidas.

Premiär inlägg.

Igår gick den årliga matstafetten till förmån för Annas Estlandshjälp. En som vanligt spännande och rolig händelse här i byn. Tyvärr var det ett manfall i år från i fjol, men lika kul ändå. Jag och min kära bjöds till förrätt på en kycklingsallad med ceasardressing, till varmrätt fick vi en mycket god fiskgryta. Till den serverades en hemgjord aioli. Vi avrundade med efterrätt hemma hos oss med en varm äppelsoppa med en kula glass smaksatt med kanel och saffsansskorpa som tillbehör, eller saidkick som min kära sambo skulle sagt.
Kvällen avslutades på det stora hotellet vid Årestrand. Jag blev dessvärre inte så långvarig där. Sovklockan har en förmåga att ringa allt för tidigt numera. Jag skyller på magen! :-)

Idag har jag och Kotten varit ute och promenerat i det fina vintervädret. Vi tog en kortare promenad runt i Duved för att möta upp Lunkan vid Hamrebacken, han var ute och jagade lite premiär bilder. Ett par liftar har haft premiär här i helgen å Skistar bjöd på åkturen.
Min personliga premiär lär nog få dröja ett par månader. Känns sådär när jag vet att det står ett par sprillans nya telislagg i förrådet å väntar, men de finns ju kvar.
Först ska jag ta mig igenom mitt livs stora händelse, Kottens födelse!

Eftermiddagen har jag fördrivit med att lyssna på en föreläsning i Photshop å pillat med lite bilder.
Det är fasligt vad fort man glömmer om man inte underhåller sin kunskap.

Sådär då var det första inlägget gjort. Simma lugnt.