Det lackar mot Jul!

Dan före dan före dopparedan. Ja då stökar vi liteinför den kommande julen. Lunkan kokar skinka för andra gången och gravar en fin Gevsjööring medans jag kokat en sats fudge och fixat lite mintkyssar som min far har beställt. Åså har jag förberett för en god rödbetssallad, som ska röras ihop imon.
Igår när vi skulle äta en lättare lunch betående av sill, julskinka och leverpastejmacka som Lunkan råddat iordning blev jag högst förvånad. Han hade nämnligen ätit upp den första skinkan redan. Som en liten pojke som gjort hyss kikade han under lugg å sa
- Det var ju så gott! Jag måste nog göra en till.
Sötis. Det är tur att han gillar att stå i köket.
Idag har jag varit på Hållidig å simmat. Har haft så ont i ryggen ett par dagar så det gjorde riktigt gott. Grymt skönt att få känna sig viktlös för en gångs skull...
Så nu hoppas jag på en god natts sömn.
Det börjar minst sagt att bli lite kompliserat att sova. Bara att vända sig från ena sidan till den andra är ett stort projekt. Jag känner mig som en strandad valross.
Osmidig med andra ord!

Fjärde advent.

Det närmar sig!

Med stormsteg. I morgon är det är det bara tio dagar kvar till beräknat nedsläpp. Jag känner mig så förberedd jag kan i detta läge. Väskan är packad, det nödvändigaste är införskaffat så nu är Kotten välkommen. fast det gör inget om den lille busen håller sig ett tag till där inne i det trygga.
Idag har jag fixat så att bilen är bebisanpassad, kopplat ur airbagen. Så förmiddagen spenderade jag och lilla Ginie i Järspen. vi tog en skön promenad och kikade om det fanns några pjäxor och skidor till min lilla guddotter.
Så klart tjejen ska ha egna skidor!
Någon som har ett par urvuxna i stolek 19,5 och 1m långa lagg så är jag intresserad. Var på kupan å kikade men där fanns inget av värde.
Igår fick jag äntligen prata avmig med min stora stödperson, hon och familjen hade mage att bege sig till det underbara thailand i två veckor! ;-)

Eftermiddagen har jag spenderat i viloläge, hade lite molande värk i ryggslutet. troligen är det livmodern som tränar för det som komma skall.
Rätt farsinerande hur kroppen är konstruerad igentligen. så mycket den klarar av helt på egen hand. Det är ju bara se till åhänga med.
I och för sig är det nog det svåraste för min del. Jag har till vardags ett stort behov av att känna att jag har kontroll och i det här läget kan jag inte styra alls. Så det har varit en prövning för mitt förvirrade psyke...
Mest har nog mitt hjärtats kära fått sig ett par törnar. Inte så lätt att förstå mig när jag inte förstår mig på mig själv!
Men han är en Klippa, min Klippa! Jag är så otroligt glad att jag har haft turen att finna Honom. Tack Torestad! ;-)

Mission accomplished!

Nästan i alla fall. Jag har börjat grotta i försäkringsfrågan för den ofödda. Konsumentverkets hemsida är riktigt bra, där står vad man ska tänka på vid tecknande av barnförsäkring. Det lutar åt Folksam eller Trygg-Hansa.
Vi har ju än lite tid å fundera på.
Några köttebullar blev det inte, men jag gjorde hemgjord lasagne på älgkött och dinkelmjöl. Spännande. De var första gången jag gjorde egen pasta. Inte alls svårt faktiskt. Bara blanda, vila å kavla. Riktigt gott blev resultatet om jag får säga det själv.
Köttbullarna får vänta tills imon.
Å bilder har jag precis redigerat, printat å ramat in till mina fina farföräldrar.
Så nu tänker jag åka å lämna dem till faster å kusin, de ska nämligen åka till sollefteå i dagarna för att hälsa på dem.

Till min stora lättnad gick det bra att göra fudge idag. Sisst gick det inte alls som jag ville. Jag lyckades bränna en gjutjärnskastrull och en vanlig å så blev det segt med en smak av bränt socker :-(
Inte alls bra. Så nu känner jag mig nöjd och glad!

Mission

Idag har jag en rad uppdrag jag ska fixa med. Jämföra försäkringar för lilla kotten, koka farmors fudge, ordna med bilder till Farmor och Farfar på den tjocka magen :-) å så tänkte jag rulla älgköttbullar så vi ahr till jul.
Allra helst skulle jag vilja ge mig ut i längdspåren, men jag får så ont i min framfog när jag åkt så jag får nog inse att det inte är att rekomendera. Jag ska ta en lugn och stilla promenad med Lunkans lilla Yrväder.

Igår var vi på studiebesök på förlossningen i Östersund. Vi slog följe med ett annat par som väntar nedsläpp strax efter oss. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket som igår. Pappan till deras bebis höll låda i väntrummet. Till hans stora förtjusning fans där en tågbana i trä, tänk va kul man kan ha med en sådan!
Själva rundvandringen kändes inte som det var något nytt under solen, vi har ju redan varit inne en gång på kontroll när jag fick så tokigt ont i magen.
Men det kändes ändå bra att ha varit där och träffat personalen, fått ställa dumma frågor å så.

Nu ska jag nog ta och sätta fart med mina uppdrag så att jag hinner klart, det är stressigt att gå hemma å vänta ;-)
Å tusen tack för de fina kommentarerna, det värmer!

Fotosession!

En trivsam helg.

I fredags kom min kära sambos föräldrar upp på besök, de skulle stanna över helgen. De blev en riktigt trivsam helg. Lugn och skön med lite adventspyssel, julbord och ett par turer i längdspåren. Svärfar har gjort ett ryck i vårat badrum, stökat upp hyllor och byggt ett superfint skötbord. Å så hade de med sig en jättefin vagga som är i från 1800-talet. Den finns det själ i må jag säga!
Den äldre generationen far och son (den yngre har tagit klivet in i tonårens värld med sena kvällar och segstartade mornar) passade på att njuta av lite isfiske tillsammans. Andra dagen blev en riktigt god tur, de fick med sig många fina rödingar hem och en bjässe till öring. De var så stolta när de kom hem att de nästan sprack.
I lördagsmorse var jag i Björnen och åkte lite längd med yrvädret. Måste säga att jag gillar Duvedsspåren mycke bättre. Heja Duved!
Men eftersom det var 16 grader kallt här och bara 7 i Björnen så fick det bli Björnen i alla fall.
Men igår lockade jag med mig min mor på en tur här i Duved. Otroligt vad mycket snö det har fallit de närmsta dagarna. Kan tänka mig att för de som inte åker klassiskt var det nog tungrott igår:-)
I skrivande stund sitter vi och väntar på att våran vän fotografen ska komma, dags att ta lite familjebilder innan magen försvinner.

Ett varv till.

Idag lockade jag ut min bättre hälft i spåren. Det blev ett varv på femman. Även hans lilla yrväder till hund var med på turen. Det är med en skräck blandad förtjusning som hon röjer på. Hon är nämligen skraj för allt som är stort rör sig och låter. Å längdskider och stavar hör inte till hennes topp tio... Men att springa gillar hon ju så det blir lite konflikt för lilla tjejen ;-)
Det gick dessvärre ont för Lunkan, han hade taskigt fäste å en gnutta rostig i taktiken. Han svor ont att han blitt gammal! Bli ifrånkörd av en höggravid strandad valross! Stackars vännen. Till saken hör att jag hade ett fantastiskt fäste och lite draghjälp. Heja fiskfjäll.
Jag hoppas att detta inte avskräckte honom, jag vill gärna ha sällskap av honom flera gånger i spåren.
Delad glädje är ju dubbel glädje!

På eftermiddagen efter en tidig middag var vi ner till glasblåseriet. Tjejerna hade ut försäljning å bjöd på glögg å pepparkaka. Så ett par julklappar fick vi inköpta. Känns bra att ha sånt stök avklarat i tid i år i och med att vi har svårt att planera för kommande månad.

Nähä nu jär timman slagen så kryper jag till kojs.

Kotten!

Idag har vi varit på rutin besök hos våran barnmorska. Allt såg ut att var bra med bebisen och mig. Kotten har vänt sig neråt och verkar ha fixerat sig. Så nu är det bara vänta å se när den lilla gynnaren bestämmer sig för att titta ut.
Vi blir glada om den kan låta vänta på sig ett tag till...

Förra gången vi träffade barnmorskan påstod hon att jag var höggravid, men som en god vän en gång lär ha sagt. "Jag är inte där än!" Precis så kände jag i den stunden. ;-)
Det börjar bli skrämmande nära nu.
Jag är glad att jag har en gudagåva till sambo som tar allt med ett stort lugn.

Hans bästa vän påstod härom dan att jag har drabbats av vad han kallar graviditets affasi. Ett förstadium till amningsaffsi. Han påstår att stora delar av den kvinliga hjärnan stängs ner och försätts i viloläge fram tills att amningen är avslutad.
Va ska man säga. Jag tycker inte det är mer än rättvist att våra hjärnor får försättas i viloläge ett tag, deras kan ju tyckas vara i ständigt viloläge. Nämn en enda manlig homosapiens sapiens som har förmågan att göra två saker samtidigt (förutom att stå och kissa) eller som letar efter en förlagd ägodel med öppna ögon. Jag känner då rakt inga :-)

Tjohoooo! Jag höll mig på benen.

Då var den första vingliga turen gjord i spåren. Helt underbart, magiskt och så otroligt skönt att det äntligen var dags. Som jag har längtat. Det är inte hälften så kul att traska runt med ett par gåstavar som att glida fram över den knastrande, vita snön.
Föret var toppen. Lagom fäste å lagom glid. Perfekt för första turen helt enkelt.
Det gick förvånansvärt enkelt, även fast min tyngdpunkt troligvis har ändrat sig avsevärt från i fjol. Bara en gnutta tyngre framtill. ;-)

Jag upptäckte dock att dubbelstakning inte var så lätt med en fotboll i magen.
Nu ska här skidas.

Premiär inlägg.

Igår gick den årliga matstafetten till förmån för Annas Estlandshjälp. En som vanligt spännande och rolig händelse här i byn. Tyvärr var det ett manfall i år från i fjol, men lika kul ändå. Jag och min kära bjöds till förrätt på en kycklingsallad med ceasardressing, till varmrätt fick vi en mycket god fiskgryta. Till den serverades en hemgjord aioli. Vi avrundade med efterrätt hemma hos oss med en varm äppelsoppa med en kula glass smaksatt med kanel och saffsansskorpa som tillbehör, eller saidkick som min kära sambo skulle sagt.
Kvällen avslutades på det stora hotellet vid Årestrand. Jag blev dessvärre inte så långvarig där. Sovklockan har en förmåga att ringa allt för tidigt numera. Jag skyller på magen! :-)

Idag har jag och Kotten varit ute och promenerat i det fina vintervädret. Vi tog en kortare promenad runt i Duved för att möta upp Lunkan vid Hamrebacken, han var ute och jagade lite premiär bilder. Ett par liftar har haft premiär här i helgen å Skistar bjöd på åkturen.
Min personliga premiär lär nog få dröja ett par månader. Känns sådär när jag vet att det står ett par sprillans nya telislagg i förrådet å väntar, men de finns ju kvar.
Först ska jag ta mig igenom mitt livs stora händelse, Kottens födelse!

Eftermiddagen har jag fördrivit med att lyssna på en föreläsning i Photshop å pillat med lite bilder.
Det är fasligt vad fort man glömmer om man inte underhåller sin kunskap.

Sådär då var det första inlägget gjort. Simma lugnt.