Eftersom jag min egen blogg utlämnar privatlivet så snikar jag in och lånar ordet på P´s blogg istället. Lunkan
Jag väcktes en tidig morgon för en månad sedan. Klockan var inte mer än halv fem och ute var det mörkt. Det var dags. Resan till Östersund förbereddes, väskan packades klar. Matsäck, musik och ombyten för oss båda samt en uppsättning kläder till den som komma skulle. Resan in gick bra och allt var i sin ordning när vi kom in.
Klockan 15.28 så vändes världen på ända igen. Jag har gjort resan en gång tidigare och lika omtumlande var det denna gång men på något konstigt sätt så självklart och givet. I det ögonblicket växte familjen och en ny stjärna klev in på mitt hjärtas stjärnhimmel. Ett litet väsen klev ut till oss i verkligheten och direkt så hade hon lindat både mig och P om sitt lilla pekfinger.
Nu har det gått en månad och den lilla har funnit sin plats hos oss. Rättmätligen låter hon oss veta vem som bestämmer och det är bara att rätta in sig i ledet och lyda. Nånstans så vet jag att jag redan är förlorad men jag försöker inte visa det. Lite får hon allt ligga i, allt ska hon inte få serverat på silverfat :-)
Ännu en resa har börjat och jag ser inte slutmålet.
En stolt far
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar