Då var den första vingliga turen gjord i spåren. Helt underbart, magiskt och så otroligt skönt att det äntligen var dags. Som jag har längtat. Det är inte hälften så kul att traska runt med ett par gåstavar som att glida fram över den knastrande, vita snön.Föret var toppen. Lagom fäste å lagom glid. Perfekt för första turen helt enkelt.
Det gick förvånansvärt enkelt, även fast min tyngdpunkt troligvis har ändrat sig avsevärt från i fjol. Bara en gnutta tyngre framtill. ;-)
Jag upptäckte dock att dubbelstakning inte var så lätt med en fotboll i magen.
Nu ska här skidas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar