Det närmar sig!

Med stormsteg. I morgon är det är det bara tio dagar kvar till beräknat nedsläpp. Jag känner mig så förberedd jag kan i detta läge. Väskan är packad, det nödvändigaste är införskaffat så nu är Kotten välkommen. fast det gör inget om den lille busen håller sig ett tag till där inne i det trygga.
Idag har jag fixat så att bilen är bebisanpassad, kopplat ur airbagen. Så förmiddagen spenderade jag och lilla Ginie i Järspen. vi tog en skön promenad och kikade om det fanns några pjäxor och skidor till min lilla guddotter.
Så klart tjejen ska ha egna skidor!
Någon som har ett par urvuxna i stolek 19,5 och 1m långa lagg så är jag intresserad. Var på kupan å kikade men där fanns inget av värde.
Igår fick jag äntligen prata avmig med min stora stödperson, hon och familjen hade mage att bege sig till det underbara thailand i två veckor! ;-)

Eftermiddagen har jag spenderat i viloläge, hade lite molande värk i ryggslutet. troligen är det livmodern som tränar för det som komma skall.
Rätt farsinerande hur kroppen är konstruerad igentligen. så mycket den klarar av helt på egen hand. Det är ju bara se till åhänga med.
I och för sig är det nog det svåraste för min del. Jag har till vardags ett stort behov av att känna att jag har kontroll och i det här läget kan jag inte styra alls. Så det har varit en prövning för mitt förvirrade psyke...
Mest har nog mitt hjärtats kära fått sig ett par törnar. Inte så lätt att förstå mig när jag inte förstår mig på mig själv!
Men han är en Klippa, min Klippa! Jag är så otroligt glad att jag har haft turen att finna Honom. Tack Torestad! ;-)