Graviditet är ingen sjukdom!

Nä men va fasiken ska man göra om kroppen bara skriker NEEEEEEEEEEEJ jag vill inte.
Jag har snurrat runt å läst lite bloggar, många som har problem med att bli sjukskrivna för att de är gravida. Men va sjutton om man knappt tar sig från säng till dass hur fasiken ska man då kunna utföra ett dagsverke då???
Jag tror mig veta att jag hade en väldigt snäll graviditet. Var rörlig nästan hela tiden å led inte allt för mycket. Kunde åka längd till ett par veckor före nedkomst.
Ja de senaste veckorna hade jag lite foglossning å sista dagarna tryckte bebben nå så förbaskat på ryggraden så att jag fick panik. Kändes som att jag inte fick plats i min egen kropp. Sjukt obehaglig känsla det där.
Ja det är såklart att jag kände mig otymplig, klumpig och gigantisk, men det hör väl till. Man får ju se till att utnyttja situationen :-)
Jag tycker själv att jag var ganska samlad och balanserad, förutom de gångerna jag tok bröt ihop och fick ett smärre närvsammanbrott. Inte lätt att va gravid!
Jag kan ibland undra hur de människor jag hade inpå livet under graviditeten uppfattade min sinnesnärvaro och stabilitet.
Min sambo har ett flertal gånger nämnt att det inte är lätt att leva ihop med en gravid kvinna och en tonnåring, två hormon stinna människor i en allt för liten lya. Tja som man bäddar får man ligga...
Det är grymt tur att pojken inte kan ha haft så många hormoner i omlopp, så lättsam som han är!!!
För annars hade sambon inte velat bo under samma tak tror jag.

Det är otroligt så fort man glömmer hur det igentligen var under ens graviditet och förlossning. Direkt när våran dotter var född var jag så klart övertygad om att det här var inget jag skulle ge mig på igen. Nä fy fasiken, vilken normalt funtad människa vill frivilligt genomgå den smärtat igen, nu när man vet hur tokigt ont det gör. Å dessutom gå runt å må halv kyvens i flera månader, leva på knäckebröd å bubbelvatten med lime i. Ja värre svältföda finns väl inte?
Men som sagt den kvinnliga kroppen är bra underlig för efter ett par veckor kanske någon månad så börja tankarna snurra om jag skulle vilja ha fler småttingar i framtiden.
Tja inte tog det lång tid för mig att lista ut att det ville jag nog, dum som man är. (nä lugna kan ni vara, vi är inte gravida nu å än får det dröjja ett tag)
Min tanke är bra egoistisk men tänk att få göra det igen å gå in med känslan av att jag faktiskt har klarat av den här resan en gång och med bravur dessutom. Jaja lite svordommar får man väl tåla som partner å barnmorska:-)
Det är inte ofta som jag har den känslan med mig så då får man väl va ett ego tycker jag.

Ja ha ni nu e re dags för att ge min lilla mat å sen krasha i säng.
Natti natti.